lördag 7 april 2012

Istället för välfärdsstaten

Hur skulle folk skydda sig mot oförutsedda olyckor och sjukdomar, samt ha tillräckligt med pengar när de blir äldre, om inte välfärdsstaten fanns? Hur skulle skolor och sjukhus fungera och vem skulle finansiera det? I det här inlägget tänkte jag ta upp det generella svaret på den här frågan, och senare tänkte jag ta upp specifika system som funnits och som helt skulle kunna ersätta välfärdsstaten för att uppnå dess mål (och på ett mer effektivt sätt).

I några tidigare inlägg har jag diskuterat frågan om vad som skulle hända med de allra fattigaste i ett fritt samhälle. Poängen där var att dessa skulle behöva förlita sig på välgörenhet, men att det skulle finnas tillräckligt många människor som vill hjälpa de som har det allra värst. Men dessa individer är en minoritet i samhället, och det är inte tänkt bland libertarianer att skola, vård och sjukvård skall skötas som välgörenheter i regel. Istället drivs de efter andra principer. Hur då?

Den viktigaste poängen man kan ta upp är att utan en välfärdsstat så kommer den överväldigande majoriteten att betala för sjukhusoperationer, a-kassa och sin pension direkt med ens egna pengar. Istället för att det betalas (eller subventioneras, som med A-kassan och sjukhusbesök) via allas skatter. För de som inte har råd med detta måste man förlita sig på sin familjs, vänners eller främlingars hjälp; d.v.s. välgörenhet i någon form.

Vad finns det då för system i ett fritt samhälle som en slumpmässig individ kan använda sig av, för att dels säkra sin möjlighet att betala oförutsedda kostnader och ha tillräckligt med pengar?

Det främsta "systemet" är förstås att man sparar sina pengar för allt som är inom ens budget. Det inkluderar allt från att skicka ens barn till skolor, till att köpa hostmedicin och även ens pension. Men, att spara pengar kan vara besvärligt för vissa, då man är kortsiktig. Det skulle även finnas kortsiktiga individer i fria samhällen, men överlag (och det ger jag bevis på senare) verkar de ha varit mer långsiktigt beräknande i ett fritt och kapitalistiskt samhälle.

Men, även om man själv inte gillar att planera långsiktigt, kan man se till att göra det genom att säga till ens bank att låsa en del av ens inkomst till ett speciellt konto man inte kan ta ut ifrån. Eller gå med i en förening som gör samma sak. Det verkar som att även de kortsiktiga vill tänka långsiktigt, fast bara inte idag, utan imorgon. Det skulle då vara en enkel sak att säga till ens bank att låsa pengarna i framtiden, om ett år kanske.

Ett annat viktigt system är försäkringar. För alla utgifter som är större än ens normala budget men som det är ganska osäkert att man utsätts för är det rimligt att skaffa en försäkring till. Det innebär att det inte blir en själv som enskild individ som betalar för kostnaden, utan den delas mellan alla som köpt en försäkring. Så, om man hamnar i en olycka i trafiken har man redan på förhand betalat in, tillsammans med en massa andra, pengarna för att lösa det problemet. Försäkringar kan skötas av bolag eller genom föreningar. Hans-Hermann Hoppe har en väldigt bra föreläsning om ekonomin bakom försäkringar, om än att jag tror att han överdriver problemen som finns med försäkringar för sjukdomar.

Slutligen, om man inte har sparat eller skaffat en försäkring, och inte vill förlita sig på välgörenhet, kan man alltid ta ett lån.

Det finns några generella fördelar med privata framför statliga socialförsäkringar. Framförallt två:
  1. Privata system är internationella, till skillnad från de statliga som är nationella - som med pensionen. Det innebär att man kan spara till sin pension var man än är, och njuta av den var som helst.
  2. Privata företag utsätts för konkurrens och får inte mer pengar för att de missköter sitt jobb och gjort slut på budgeten, vilket är regeln för statliga byråkratier. Så, det privata systemet lär kosta mindre än det statliga.
Inom någon vecka kommer jag att gå igenom lite hur ett sådant här privat socialförsäkringssystem fungerade, nämligen mutual aid-systemet som var dominant i USA runt år 1900. Det blir en genomgång av boken From Mutual Aid To The Welfare State av David T. Beito.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar