lördag 26 mars 2011

Rättfärdigande av demokrati 3A: Rätten att rösta

En del människor menar att man kan rättfärdiga viss lagstiftning med att den genomfördes genom en demokratisk process. Att 50% har visat sitt stöd, på ett sätt, för att , exempelvis, ta ut skatt, innebär rent politiskt att staten har rätt att ta ut skatt, enligt dessa. Själv är jag helt emot det perspektivet. Mitt motstånd kommer delvis från att jag intuitivt ser det som orättvist, men också för att, när man går igenom argumenten som läggs fram för det, blir man varse om något viktigare än "delaktighet" i en politisk process, nämligen rätten till självbestämmande. Det senare är viktigare eftersom det både ger en grund för delaktighet och för att man slipper ta del i de politiska processer man inte själv ger sig in i.

Vad är det då för resonemang som används för att försvara demokrati? I den vanliga debatten kommer det fram några vanliga resonemang: "Du har valt att delta i demokratin genom att rösta och därför är du tvungen att följa dess beslut"; "Du har valt att inte rösta, och därför har du inget att klaga på om resultatet blir annorlunda än vad du ville ha"; "Demokratin ger dig möjlighet att påverka resultatet , genom en omröstning där alla har lika stor rösträtt, och eftersom den möjligheten finns blir demokrati berättigat". Det första och, såvitt jag minns, det andra argumentet har besvarats väl av Lysander Spooner, så här tänkte jag bara argumentera emot idén att rätt till deltagande i den politiska processen gör att man är tvungen att lyda den.

Det första, men kanske inte största, problemet med resonemanget är att det oftast bygger på idén att dagens demokratiska system reflekterar den bästa sammanslagningen av vilka idéer folk vill ha implementerade i politiken. (Det finns för övrigt de som menar att det inte finns någon enskild bästa sammanslagning av folks individuella politiska preferenser, och som kanske dessutom menar att det inte finns någon bättre eller sämre sammanslagning av preferenser.) Men istället är dagens demokrati ett ganska dåligt sätt att bäst representera folks politiska preferenser så att man så bäst som möjligt kan lägga sin röst på varje enskild fråga. Ja, jag menar att, om man hade tid för det, så skulle direktdemokrati vara bättre med att varje person får störst möjlighet att föra fram sina åsikter till en omröstning.

Här kommer dock en skiljefråga upp. För, vissa säger att dagens system är det bästa som är möjligt i dagens värld med att få fram folks politiska preferenser. Men här tror jag dessa individer antingen har hört talas om eller kollat igenom konsekvenserna av ett helt nytt demokratiskt system. Nämligen ett där man kan ge upp sin rösträtt i olika frågor till andra personer, och att detta görs helt elektroniskt. Varje person får alltså möjlighet att själv rösta i enskilda frågor, men också möjlighet att ge upp denna rösträtt till någon annan som då får en extra persons rösträtt i dessa frågor. I korthet innebär det ett helt nytt sätt att få fram representanter till en riksdag. Saken är den att detta system har funnits som idé sedan 1980, och som början till en rörelse för minst fem år sedan, vilket vore ett tillräckligt bra tag för att den skall ha trängt igenom till varje invånare i samhället, om det nuvarande systemet verkat för att sprida den. Men det gör inte dagens politiker, för systemet är inte optimerat för att se till så förbättra den "demokratiskt", så att fler kan uttrycka sina åsikter mer effektivt. Att de inte gjort detta torde vara ett direkt bevis för att systemet inte är självreglerande för att uppnå en viss aspekt av den som folk menar rättfärdigar den från första början. Det talar inte väl för processen. (Jag vill minnas att DiLorenzo diskuterar problemet med "bundled choice" i en av sina föreläsningar om public choice, kanske det finns med i denna.)

Två närliggande problem är att folk ofta röstar på frågor som om de skickade signaler om vad de är för sorts människor, och att de inte sällan saknar kunskap om vad för ekonomiska effekter den politiken de stödjer har. Detta innebär att först tenderar vi att inte få de lagar och regleringar som folk verkligen vill ha, allt annat lika än om man endast använde den politiska processen för att få igenom lagar och regleringar man vill ha (och inte visa för alla andra vilka man vill ha), och att de lagar och regleringar som skapas riskerar att vara annorlunda de folk ville ha om de förstod vilka konsekvenserna skulle vara av dessa idéer. Mer konkret, men något felaktigt, för att få fram poängen: man röstar på välfärdsstaten för att det är en accepterad signal för att man är en "god" individ, och man röstar dessutom för att behålla hyresregleringar för att man tror att det är bättre än fri priskonkurrens.

Men det ovanstående var bara det första problemet med försvaret av tesen att representativ demokrati rättfärdigar dess beslut. Det andra argumentet är att valdeltagande i sig inte ger något. Först och främst för att ens röst inte påverkar valet, men än mer för att en avvikande röst, oavsett hur många som står för den, aldrig kommer att få igenom sin vilja i en demokratisk (monocentrisk) stat. Vad ger rätten till valdeltagande för nytta till någon som oavsett vad aldrig kommer kunna få igenom något beslut den vill ha?

Argumentet kan göras mer polemiskt, och kanske mer lättförståeligt, om man jämför det hela med situationen under en autokrati, där rösträtt är beviljat endast till en mindre del av befolkningen. De som menar att demokrati rättfärdigas p.g.a. den allmänna rätten till valdeltagande menar att det är just det som rättfärdigar demokratin, men inte autokratin. Men, finns det någon praktisk skillnad för den avvikande positionen som inte får sin vilja igenom under en autokrati eller en demokrati? Nej, det finns det inte. Eller jo. Under demokrati kan de med avvikande åsikt visa det genom att lägga en pappersbit i en låda vart fjärde år. Det är den enda essentiella skillnaden.

Nu skulle vissa säkert protestera att det faktiskt finns större skillnader, då demokratier tillåter folk att ha yttrandefrihet som ger en möjlighet att påverka andra människors åsikter. Men den rätten kan även finnas i en autokrati, så det är inte en essentiell skillnad. Dock handlar det om att övertyga olika sorters människor, vilket skapar en hel del praktiska skillnader, vilket kanske kan tala till autokratins fördel! För, för vissa avvikande åsikter är säkert enklare att övertyga autokrater än demokrater om.

Mot det skulle man säkert kunna säga att vissa åsikter helt enkelt är mer värda än andra, och att det just råkar vara så att dessa åsikter mer eller mindre är tidlösa och därigenom alltid enklare att förmedla till en stor massa än en viss, på ej definierade grunder, mindre grupp. Rent definitionsmässigt är det en motsägelse, såvitt jag kan se; det finns inga specifika frågor som det alltid är lättare att övertyga en större grupp (som har rösträtt) än en mindre grupp (som har rösträtt).

Alltså, det finns, för de som inte får igenom sina politiska preferenser, inte någon skillnad i det avseendet mellan en autokrati och en demokrati. Finns det någon praktisk? Definitivt! Men den talar inte entydigt för demokrati. Demokratiska Indien anno 1960 hade exempelvis sämre politik än autokratiska Hong Kong av samma år. Möjligtvis är det så att demokratier i regel är bättre än andra styrelseskick, men det är ett annat rättfärdigande av demokrati än det jag argumenterat emot här. Vad jag velat föra fram här är nog en variant av "majoritetens dikatur"-argumentet, men främst som ett negativt argument mot vad demokrati-förespråkarna kommer med.

En annan tankeställare på ett närliggande tema, väl värd att läsa, är Robert Nozicks "The Tale of the Slave".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar